Hur har arabiska våren
•
Konflikten i Syrien
Syrien var ett av de länder som berördes av den så kallade arabiska våren 2011 där spontana folkliga resningar utmanade auktoritära regimer. Assadregimen, som styrt landet i över 50 år, slog ned protesterna med våld och ett blodigt inbördeskrig bröt ut. Hoppet om ett regimskifte såg länge omöjligt ut. Men i december 2024 kollapsade regimen och nu styrs landet av en provisorisk regering som domineras av islamistiska Hayat Tahrir al-Sham (HTS). HTS-ledaren Ahmed al-Sharaa utses till övergångspresident i januari 2025.
Nedan följer en kort summering av konflikten. För mer information se: Syrien – fördjupning.
I stor utsträckning misslyckades de folkliga resningarna i land efter land på grund av att oppositionen var väldigt splittrad. Och ingenstans har oppositionens tillkortakommanden varit tydligare än i Syrien.
De demokratiaktivist
•
Arabiska våren
Arabiska våren[2][3] var en serie av politiska protestyttringar i arabiska länder i Nordafrika och på Arabiska halvön som inleddes 2010, med krav på bland annat regeringsavgångar, regimbyten och demokratiska reformer. Proteströrelsen i delar av den arabiska världen ville förändra styrelsesättet och förbättra människorättssituationen. Sedan vintern 2011 spred sig upproret från land till land med olika resultat.
Den arabiska våren hade sitt ursprung i en självbränning som inträffade den 17 december 2010 i Tunisien när gatuförsäljaren Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv i protest mot sina egna levnadsvillkor efter polisens beslag av hans grönsaksvagn. Många tunisier kände igen sig i Bouazizis livssituation. Detta blev starten på ett uppror i januari 2011 som spred sig från småstaden Sidi Bouzid till andra delar av landet, inklusive huvudstaden Tunis. Hundratals människor miste sina liv i oroligheterna som följde demonstrationerna.
Demonstrationerna
•
Den arabiska våren
Tidslinje över konflikter i Västasien
Områden som vi idag känner till som Turkiet, Syrien och Irak var under en lång tid en del av en mycket större politisk, social och religiös ordning som kallades för det Osmanska (eller Ottomanska) riket. Det var ett sunni-muslimskt imperium där turkar dominerade araber, kurder och andra i drygt 600 år - från och med år 1299, till slutet av första världskriget. Detta ledde till att staten Turkiet bildades år 1924. Områden som vi idag känner till som Iran och Afghanistan ingick inte i det osmanska riket.
När första världskriget bröt ut det redan svaga osmanska riket, tog de europeiska makterna över mycket av makten i området. När européerna hade kommit överens om vart gränsen skulle gå i Mellanöstern, delades det kurdiska samhället upp i fyra olika länder: Turkiet, Syrien, Irak och Iran. Det här blev början på kurdernas kamp för självständighet.
Frankrike och Storbritannien tog kontrollen över flera viktiga områden i