Hur dör sokrates
•
Sokrates
Sokrates (grekiskaΣωκράτης, Sōkrátēs), född cirka 469 f.Kr., död 399 f.Kr. i Aten[1] var en klassiskgrekiskfilosof från Aten. Sokrates anses som en av grundarna av västerländsk filosofi; han är en gåtfull figur som endast är känd genom sina studenters redogörelser. Platons dialoger är de mest innehållsrika källorna, som överlevt sedan antiken.[2] Genom porträtteringen i Platons dialoger har Sokrates blivit ryktbar för sina bidrag inom etikens område. Det är genom Platons beskrivningar bilden av Sokrates gärningar inom områdena kunskapsteori och logik visades och de influerade Platons idéer och angreppssätt och har fortsatt att stå som grund för en stor del av den västerländska filosofin.
Sokrates dömdes till döden av Atens folkförsamling och avrättades 399 f.Kr. efter en skenrättegång anklagad för att vara ateist, sofist och för att ha vilselett ungdomen från att följa gällande lagar och principer. Hans tankar och idéer är dock präglade av att han varken
•
Giftig läsning i böckernas värld
August Strindberg beskriver i »Tjänstekvinnans son« den fascination som hans alter ego, läkarstudenten Johan, känner inför ett dödligt gift: »När han blev ensam i laboratoriet företog han sig små experiment på egen hand, och hade snart skaffat sig en liten flaska med blåsyra framställd med ganska stor fara. Den var märkvärdigt rolig att ha. Döden, slutet, i några droppar under en glaspropp.«
Hjalmar Söderberg tycks ha liknande tankar när han skriver i »Doktor Glas« om de små pillren med cyankalium att »I dem slumrar det en kraft, ond och förhatlig i sig själv, människans och allt levandes huvudfiende från begynnelsen.«
Gifterna har sedan antiken haft en central ställning i litteraturen; i Platons dialog »Faidon« ges en utförlig redogörelse för hur Sokrates dödsdom verkställdes med en giftdryck år 399 f Kr. Den dödliga drycken, som var beredd av opium, vin och odört, serverades i giftbägaren, koneion; den fick senare ge namn både åt odörten,
•
filosofer.se
Bland alla personligheter i filosofihistorien är det Sokrates framför andra som fått utgöra sinnebilden av en filosof. Hans rykte vilar inte på filosofiska skrifter, faktum är att han aldrig skrev ned något, utan på hans levnadssätt och hans inflytande på människorna i Aten.
Sokrates levde ungefär 470–399 f.Kr. i det grekiska antika Aten. Eftersom han inte själv nedtecknade sina tankar utan fick dem vidarebefordrade genom senare filosofer, främst då Platon i dennes dialoger, är Sokrates en problematisk person inom filosofin. Vad som verkligen återgivits av Sokrates tankar i dessa skrifter och vad som i sin tur är Platons egen lära är något som ständigt diskuteras.
Då Sokrates snarast är en litterär figur i Platons dialoger är det troligt att Platon också berett plats för sina egna filosofiska tankar. En del har rentav ifrågasatt om Sokrates var en historisk person. Med stöd av de spridda källor som finns tillgängliga om Sokrates har den vanligaste linjen ändå