Hur går rakubränning till
•
Skip to content
RAKU är namnet på en speciell teknik för bränning av keramik. Metoden har sitt ursprung i Japan och ger spännande mönster av svarta krackeleringar och metallaktigt skimmer i glasyren. Krackeleringarana uppstår då man flyttar alstren direkt ur den ca 1000-gradigt heta gasugnen till en "sotkammare" - en behållare med brännbart material som fattar eld av de heta föremålen. Elden kvävs med hjälp av ett tätt lock och i den reducerande miljön som då bildas uppstår de metalliska skiftningarna och det svärtade godset.
Ordet raku betyder glädje, och ren och skär glädje är det också att skapa keramik med denna metod - den går snabbt, den är oförutsägbar och spännande, och den tillåter utövaren att vara delaktig genom hela brännprocessen. Eftersom resultatet är beroende av så många olika parametetrar (vilken tjocklek glasyren har, hur snabbt föremålet flyttas till sotkammaren, vilket brännbart material som används, hur effektiv reduktionen blir osv) blir varje alster unik
•
Stora svarta krackeleringar, starka färger, och ett metallaktigt skimmer räknas i dag som rakuns karaktäristika. Detta utseende kommer från den så kallade reduktionen, som består i att man sedan föremålen tagits ut ur ugnen lägger dem i sågspån, tidningspapper, halm, eller liknande material, vilket fattar eld av värmen. När elden kommit igång, stänger man in föremålet i en tunna försedd med lock eller liknande, vilket reducerar föremålets syretillförsel,(därav ordet reduktion) medan föremålet fortfarande är varmt, och glasyren (trög-)flytande. Reduktionen hindrar metallerna från att oxidera, därmed bildas ett annat färgspektra. Reducerad koppar blir exempelvis rödaktig/ kopparfärgad, medan den i oxiderat tillstånd blir grön/ turkos. Kraftig reduktion får föremålen att metallisera.
Själva leran blir grå till svart vid reduktion. Därför blir krackeleringar i glasyren svarta, medan den lera som täckts av glasyren förblir vit, under en transparent (”genomskinlig”) glasyr (om leran är v
•
Konstrunda med öppna ateljéer
Lör 21-sön 22 april 2012 kl-11-17
Carina Åkerman Fijal visade upp måleri, grafik och lera. Tillsammans med Kaisa Karlsson och en del andra medhjälpare brände hon keramik utomhus i en i en egentillverkad Raku-ugn.
Raku (樂) eller Rakuyaki (樂焼き) är en keramisk tillverkningsmetod, som har sitt ursprung i Japan. Dit kom enligt traditionen den förste raku-mästaren Chojirō (長次郎) från Korea på 1500-talet för att tillverka sparsmakade teskålar åt te-mästaren Sen no Rikyū.
Modern raku går typiskt till på så sätt att de i förväg brända keramiska alstren doppas i glasyr och ställs in i en ugn, som värms upp till omkring 900 – 1 000 grader Celsius. Alstren tas ut ur ugnen, medan de fortfarande är rödglödande. Ursprungligen lät man bara alstren svalna, varefter de användes vid de teceremonier, som var förbundna med raku-tekniken.